Kemicentrum – En kärleksförklaring

Läste Eriks inlägg nedan och fick en klump i magen. Jag vet precis hur den ovissheten känns, att inte veta vad livet kommer bringa. I fyra år har Kemicentrum varit mitt andra hem, i fyra år har jag vandrat i KC’s korridorer, varit glad, ledsen, stressad, förväntansfull… Men vad händer sen? Visserligen har jag ett år kvar, men ett år går fort, alldeles för fort. Ångesten är redan där. Separationsångesten. Framtidsångesten.

Mitt i tentaplugget slår det till. När man måste fokusera som mest. Plötsligt sitter man och funderar över framtiden, över livet, över vad som komma skall och då är det inte så jäkla lätt att lägga allt åt sidan och öppna Atkins’ bok i kvantmekanik.

Kemicentrum har gett mig allt. Trygghet. Kunskap. Glädje. Jag har spenderat alldeles för många dagar (och nätter!) här för att bara vända ryggen till. Det går inte. Att det bara är ett år kvar gör ont. Nästan så man aldrig vill bli klar, så man slipper ta farväl.

Åh, som jag älskar dig, Kemicentrum!

Det här inlägget postades i Kemicentrum, Lund och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Hade gärna fortsatt! [Om det vore så enkelt!]

  2. Fint! Du får fortsätta på forskarutbildningen så lsipper du lämna kemicentrum 😉

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt