LP1: partiklar i endimensionella rum och funktioner i femdimensionella

Sent omsider kommer jag med mitt första inlägg sedan nollningen. Tiden har tickat på i en rasande fart och i skrivande stund är Lund orange-rött (med inslag av en uppfriskande grådaskig ton) och vi har precis hoppat på både en ny månad och en ny läsperiod.

skånsk höst

Höst i Skåne – en fantastisk tid.

Läsperiod ett var en händelserik en, kanske främst för våra nya ettor (hoppas att ni trivs grymt!) men även för oss tvåor, som inte bara har upplevt vår första nollning från den andra sidan av kulissen utan också har fått den stora äran att bekanta oss med både termodynamik och flerdimensionell analys.

Termodynamik är en fysikkurs som främst behandlar värme och temperatur – vad de olika begreppen egentligen innebär, hur de spelar in i olika sammanhang och hur man kan utnyttja det, men som också behandlar kemiska jämvikter och fingrar en del på kvantmekanik. Flerdimensionell analys är en påbyggnadskurs på förra årets matematikanalys i en variabel – fast ja – i flera denna gång.

Sammanslaget blev läsperioden en rätt maffig tvårättersmeny med mycket integraler och differentialekvationer följd av en tentavecka enligt samma tema. Denna vecka – och kanske främst de ibland smått nerviga dagarna strax före – kan det vara lätt att glömma hur häftigt det man gör egentligen är, exempelvis…

heartAtt man hanterar funktioner vars lösningar inte längre
plottas av linjer eller andra endimensionella figurer …

heart

Utan typ mer såhär. (Källa: Wolfram Alpha)

Även termodynamik är väldigt intressant. Det är det verkligen, men det är inte helt lätt alla gånger. ”Ju mer man lär sig inom ämnet, desto mer inser man att man verkligen inte förstår det”, fick man höra i kursens början, något som kanske inte kändes överdrivet tröstande där och då men som känts allt mer relaterbart. När man kommer ned på ämnet kvantiserade energinivåer för kemiska föreningar är det nämligen inte alltid så att alla bitar faller på plats helt naturligt. Då kan det vara lätt att tappa självförtroendet, och ibland måste man påminna sig om vad föreläsaren nämnt någon gång i förbifarten – ”teorin om parallella universum framtogs för att förklara kvantfysiken”. Då kan man i regel förlåta sig själv för att man inte förstår varje kvantmekaniskt fenomen intuitivt vid första försöket.

Men kanske är det lika bra att aldrig förstå helt och hållet, den som sticker näsan för långt ned i Mimers kvantbrunn kan få problem med att komma därifrån har jag hört.

Hursomhelst! Nu är det i alla fall ny läsperiod, nya kurser och nya tag som gäller! Vi biotekniker kommer att läsa Transportprocesser och Mikrobiologi. Det sistnämnda blir vår första ”läskurs” sen Inledande biokemi förra hösten. Stämningen är supertaggad men inte helt utan nervositet; har man vant sig vid att svar går att fnula fram från en formel känns det en aning ovant att tänka sig att all fakta måste läsas in.

Äesch, det blir nog jättebra! Nu ska jag sluta rabbla kursnamn, försöka koppla bort grannens dunkande av SpiceGirls Wannabe (vilket givetvis enbart skulle vara uppskattat en annan stund än just denna) och återgå till Mikrobiologiboken innan gymmet kallar.

Vi ses i regnet!

Det här inlägget postades i Studier, Tenta, Uncategorized, Utbildning. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Härliga tankar 🙂

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt